Satte mig som sagt på pass på torsdagskvällen. Jag var där kvällen före och såg till åteln. Fyllde på med majs och tjära. Trodde inte att denna åtel var så "het" för tillfället då det inte varit något stadigt drag på grisar där den senaste månaden. Men de sista dagarna innan torsdagen blev grisbesöken mer och mer frekventa. När jag kvällen innan skulle lämna åteln vid ca. 21-tiden dök det upp en gris i skogsbrynet. Då förstod jag att chansen att fälla en gris fanns. När så torsdagen kom gick jag till pass vid 20.30 och satt i tornet i 45 min innan han var där, galten jag fick fällt. När han kom upp på åteln så fick han vittring på mig. Han blev orolig och sprang runt lite innan han ställde upp sig med bredsida på 30 meter. Slaktvikten slutade på 55 kilo.
Lördag eftermiddag ringde Anders och undrade om jag backar upp honom om han skjuter något. Självklart gör man det. Kl. 5 i 10 på kvällen ringer telefonen. Det första jag hör är "Jag har skjutit en galt å han är dö". Tänker för mig själv att vad bra han är död så vi slipper leta. Hör mig själv svara att "jag kan inte komma.... förrän om en halvtimme - trekvart för Karin är på fest och kommer om en dryg halvtimme". Inga bekymmer för Anders skulle först gå hem och hämta kördon och sen ta sig till boa och tippade att det tar nog 45 min. Hem och natta lillen och byta om för slakt. Anders var gôrglad nästan lyrisk då det var hans första galt. Levandevikt på denne galt var 100 kilo och slaktvikt 55. Tack så mycket Elly för det goa kaffet och smörgåsarna.
Observera hålet på flaket som Anders gjorde när han lastade på... ;-)
1 kommentar:
Jägarns, vilken svinens tur ni haft!! GRATTIS till er!! Mera såna berättelser! Ha en bra måndag!!!
Skicka en kommentar